fredag 29 januari 2016

Om åldrar och straffansvar

Det var några år sedan som jag behövde visa leg på systemet, men för dem som är 21+ är det nog ganska odramatisk att göra det. Vi lever i ett samhälle där åldrar kontrolleras i en mängd sammanhang. Krogar och nattklubbar sätter upp sina åldersregler. För att få rösta, övningsköra etc måste du uppnått en viss ålder. Ibland finns det fördelar med att påstå med att man är äldre än den man är, vid andra tillfällen är det en fördel att vara yngre, som till exempel om man som 18-åring vill spela junior-vm i fotboll. Det är därför som FIFA i mer än tio år har röntgat handlederna på tveksamma fall av unga fotbollsspelare.

Att folk ljuger om sina åldrar och att vi därför måste kontrollera dem borde inte vara så dramatiskt. Det märkliga är att det under en sådan lång tid varit kontroversiellt när det gäller asylsökande ungdomar som kommer hit utan sina familjer.(Men nu verkar det plötsligt vara helt i sin ordning att tillämpa medicinska tester.)

Det finns ytterligare ett område där det finns en mycket stor fördel att ange att man är yngre än den man är och det gäller brott och straff. Under 15 år är du inte straffmyndig, tar polisen dig blir du rutinmässigt överlämnad till de sociala myndigheterna. Är du under 18 år ska det väldigt mycket till för att du ska hamna i fängelse.
Det här skapar problem inte bara när det gäller ensamkommande ungdomar som kanske i många fall egentligen är vuxna. Bland kriminella gäng är man väl medveten om detta och det utnyttjas genom att 14-åringar skickas till att begå brott. Vi har också sett fall där unga våldsverkare begått mycket grov misshandel men kommit undan med några veckors samhällstjänst.
Tidigare överåklagare Sven-Erik Alhem ville därför sänka straffmyndighetsåldern till 14 år, men hjälper det? Blir inte bara följden att 13-åringar pressas till att begå de här brotten?

Jag menar att man borde överväga att avskaffa straffmyndighetsåldern helt och hållet istället. Är man förmögen till att begå brott, är man också förmögen till att ta sitt straffansvar. Det finns naturligtvis undantag, det gäller vuxna förståndshandikappade och det kan gälla barn, vi skulle inte sätta en 7-åring i fängelse även om den mördat. 
Men undantagen får behandlas från fall till fall. Man får helt enkelt göra en psykologisk bedömning: är den här personen tillräckligt mogen för att förstå vad han gjort och kan ta ansvar för det? Mognadsgraden kan variera ganska mycket bland ungdomar som är lika i ålder och då blir det ganska fyrkantigt att enbart utgå från året de är födda.

Avskaffar man straffmyndighetsåldern och istället utgår från en mognadsbedömning kommer man undan problemet att 14-åringar ser det som fritt fram att begå brott eftersom de ändå inte kan straffas.