lördag 13 september 2014

Sossarnas historiska bagage

Sossesverige - en återblick, är en historisk redogörelse över Socialdemokraternas historia. Men den kommer inte inifrån, från rörelsen själv, utan är skriven av Fredrik Segerfeldt, liberal samhällsdebattör. Fram träder en bild över maktfullkomligt och korrumperat parti, som ljuger för
svenska folket om neutraliteten och som saknar tillräcklig moralisk kompass för att kunna skilja mellan diktaturer och demokratier ute i världen.
Särskilt Olof Palmes och Pierre Schoris hyllande av Fidel Castro när de var på Kuba är så magstarkt att man knappt kan fatta att det är sant.

Ett intressant kapitel gäller socialdemokraternas syn på invandring. För det är ju märkligt att det är nu som Sverigedemokraterna får stöd i opinionen, eftersom främlingsfientlighet och rasismen är betydligt mindre nu än förr. Svenskarna har ju aldrig varit så öppna och toleranta mot flyktingar och invandrare. Så varför fanns det inte ett liknande parti förr, när misstänksamheten mot andra folkslag var betydligt större.

Ja, svaret är kanske att det faktiskt fanns ett sådant parti och att det hette Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.
Den som var först med med meningen "Sverige åt svenskarna" var Per-Albin Hansson. Rörelsen, särskilt LO, har alltid på olika sätt motarbetat en invandring. Fram till sextiotalet hade Sverige en öppen arbetskraftsinvandring vilket har gynnat Sverige väl, men i början av 70-talet fick fackförbunden vetorätt om en arbetsgivare ville anställa någon icke-nordbo. Det var något man utnyttjade väl och i praktiken stängdes Sverige för arbetskraftsinvandring.

Men fortfarande kunde människor fly hit och söka asyl, åtminstone ett tag. 1989 tog Ingvar Carlsson det så kallade Lucia-beslutet där man stängde dörren för alla asylsökande utom FN:s kvotflyktingar. Lägg märke till att Socialdemokraterna införde exakt den migrationspolitik som Sverigedemokraterna vill införa idag.

Från 90-talet och framåt svängde Sveriges politik med de borgerliga regeringarna. Carl Bildt tog bort Lucia-beslutet och med Reinfeldt öppnades Sverige åter för arbetskraftsinvandring.
Motvilligt har rörelsen i efterhand accepterat den nuvarande policyn, men det har skett på ett villkor: att flyktingarna får leva på bidrag. Det är ju ungefär så vi för vår migrationspolitik: människor får gärna komma hit, bara de inte konkurrerar med svenskar om jobben. Genom högt uppdrivna ingångslöner och avsaknad av enkla jobb, blir det nästan omöjligt för dem att komma in på arbetsmarknaden. Fortfarande tycks det gälla: Sverige åt svenskarna, eller åtminstone: svenska jobb åt svenskar.