Pingstmissionens utvecklingsarbete får sitt statsbidrag indraget vilket
man är bestörta över. Det kan man ha all förståelse över men av två skäl menar
jag att man borde se det som ett steg i rätt riktning.
Det första skälet är att vi medborgare själva borde få bestämma ändamålet
för vårt givande. Någon kanske menar att vi bestämmer detta gemensamt genom
politiska val, men biståndsfrågor blir aldrig det som avgör var man lägger sin
röst och när de tas upp i debatten handlar det enbart om nivåer och inte vart
de går. Genom det statliga biståndet tvingas jag vara med att stödja
organisationer som vill bojkotta Israel (vilket jag kanske inte vill), och
handen på hjärtat, nog kan vi tänka oss många i vårt land som inte är så
förtjusta över att en del av deras skatt går till en organisation förknippad
med Pingstkyrkan.
Det som sker nu kan knappast vara särskilt demokratiskt: vi betalar skatt
(som inte är frivilligt) till staten som sen pytsar ut en del pengarna till
diverse organisationer. Kan någon tala om för mig: vad är poängen med det? Vi
låter en liten klick politiker och tjänstemän få hela makten över hur pengarna
ska fördelas! Varför? Vill jag att min andel ska gå till PMU kan jag ju
faktiskt betala in detta själv!
Genom gåvoavdraget har vi tagit ett viktigt steg att demokratisera vårt
givande på riktigt, vi borde nu ta nästa steg och avskaffa det statliga
biståndet helt och hållet. Vi är vuxna människor, vi kan själva bestämma!
Det andra skälet är att makt och inflytande går dit pengarna kommer
ifrån. I kyrkans historia kan vi se vad som händer när kungar och hertigar
kommer till kyrkan med frikostiga donationer vid klosterbyggen och annat.
Tacksamt har man tagit emot pengarna bara för att i efterhand upptäcka hur
hertigen tagit över mer och mer. Abboten har man inte fått tillsätta själv, det
ska hertigens kusin vara etc.
Vi ser samma mönster idag när f.d. politiker hamnar som
generalsekreterare över frivilligorganisationer med rejält tilltagna löner, där
Bengt Westerberg och Röda korset är det mest frapperande exemplet.
Ur den aspekten, utan att jag känner några detaljer, så är det kanske ett
friskhetstecken att PMU nu sparkas ut: uppenbarligen har man valt att inte
anpassa sig efter SIDA:s krav.
Röda korset, PMU och andra av dessa organisationer brukar ju kallas ”frivilligorganisationer”,
men i vilken mening är det de, när en allt högra andel av deras intäkter kommer
från staten? Själva poängen med ”frivillig” är väl att de ska leva på pengar
som människor frivilligt gett dem, inte tvångsfinansiering via skatten.
Frivilligorganisationer utgör en stor del av vårt civilsamhälle, de
representerar engagerade människor som satsar av sin tid och sina resurser för
att de vill göra skillnad i vår värld. Men se då till att inte engagemanget dör
genom att sätta er statens knä!
Själva
poängen med civilsamhället är att de ska stå fria och oberoende i förhållande
till både staten och näringslivet. Frivilligorganisationer spelar där en
alldeles för viktig roll för att de ska gå i statens ledband, därför borde PMU
och andra säga nej till statliga bidrag.Publicerad i Dagen 24 april, 2014
