Désirée Pethrus svarar på min kritik av det statliga biståndet i Dagen den 17 jan. Eftersom det står slutreplik så utgår jag från att Dagen inte vill besväras av mer ifrågasättande. Att det statliga biståndet inte leder till någon förbättring av de fattigas situation är det allt fler som inser idag. Jag kan bara hänvisa till boken Bistånd på villovägar av Nils Börje Tallroth med underrubriken: "en veteran från världsbanken synar svensk biståndspolitik".
Pethrus talar om politisk enighet om enprocentmålet, men det är just detta som är problemet. Att sätta upp ett mål för hur mycket något ska kosta blir ju helt bakvänt. Istället för att utgå från behovet så börjar man med att tala om hur mycket pengar som ska ut. Sen om alla pengarna verkligen behövs eller inte är ointressant. Detta har skapat ett utbetalningstryck hos Sida vilket mottagarna är väl medvetna om.
Men jag noterar också att Pethrus inte berör det principiella i mitt resonemang. Är det politikernas sak att ta våra pengar och skänka de vidare? Kan vi inte göra det själva? Och jag säger inte att vi ska lägga ner Sida, vi kan ju frivilligt betala till dem, de har väl ett bankgiro som alla andra. Då kanske Pethrus säger: ingen skulle betala till Sida, inte i samma utsträckning som nu i alla fall.
Nä, just det, pengarna skulle nog gå till andra organisationer, men vad beror det på? Fundera över detta! Vi har en situation där politiker tar vår pengar och ger till en organisation som folk inte skulle ge till om de själva fick välja! Är detta demokrati? Väljer vi inte politiker för att de ska göra det som vi, folket, faktiskt vill? Och hade vi velat ge pengar till Sida så hade inga tvångsmedel behövts. Sann demokrati är att ge de här pengarna tillbaka till oss så att vi kan välja de projekt och organisationer som vi faktiskt tror på.
Jag kan avsluta med ett citat som Erika Bjerström har med i sin bok, "Det nya Afrika" av näringslivschefen Ali Mufuruki i Tanzania: ’Vad är det med er? Biståndet fungerar ju inte, ser ni inte det? Det bidrar bara till inlärd hjälplöshet. Fortsätter ni ändå för att det får er att må bra?’”
Boktips: Bistånd på villovägar
Det nya Afrika
